Behandla med enureslarm

Enureslarm (sängvätningslarm, sängvätarlarm)

”Han blev torr på två veckor”

Avbruten nattsömn. Tvättmaskiner som går för jämnan. Svårigheter för barnet att sova borta. Så här ser vardagen ut för många föräldrar till barn som inte är torra. Så var det också för Carin och hennes familj. Idag är hennes son elva år. Han har varit torr i ett år nu.

 

Innebandy och orientering. Fotboll. Jobb och familj. Hus. Carin, 43, har att göra om dagarna. På nätterna då? Jo, då sover Carin och resten av familjen. Numera. Så var det inte tidigare. När sonen var sex år kissade han fortfarande i sängen. Inte ibland. Utan varje natt. En till två gånger. Situationen fick Carin och hennes man att vända sig till vården, varpå de blev remitterade till en barnläkarmottagning. Här fick de höra att deras fall inte var prioriterat.

– Man tyckte väl att han fortfarande var så liten. Då uppsökte vi en privat barnläkare med erfarenhet av sängvätning. Här gick det bättre och vi fick Minirin utskrivet – ett läkemedel som minskar kroppens urinproduktion. Men behandlingen gav inget resultat. Det hände ingenting, säger Carin.

De nattliga aktiviteterna fortsatte. Man försökte så gott det gick med olika typer av underlägg för att slippa tvätta madrasserna varje dag. Veckorna gick. Blev till månader. År.

– Vi var noga med att inte skuldbelägga. Han kunde ju liksom inte hjälpa att han inte vaknade. Samtidigt var det såklart några påfrestande år för oss allihop. Att vara lugn och visa förståelse när man blir väckt mitt i natten. Varje natt. Det var tufft.

Ungefär tre år efter försöket med Minirin fick man en ny remiss till en barnläkarmottagning.Carins son skulle snart fylla tio år.

– Nu rekommenderade man oss att behandla med sängvätningslarm. Sagt och gjort. De valde ett litet, trådlöst enureslarm där sensorn sätts fast i byxan och som avger en signal när den kommer i kontakt med fukt. De första nätterna fick Carin eller hennes man väcka sonen när enureslarmet gick. De följde med honom upp så han fick kissa klart och så nya sovkläder och på med larmet igen. Men efter bara en knapp vecka började han vakna själv av enureslarmet.

– Visst, vi behövde byta byxor, men han fixade det själv nu. Och så en morgon, efter ytterligare en vecka, var han plötsligt torr när han vaknade. Nästa natt gick också bra. Efter alla år av avbruten nattsömn fick vi nu sova allihop. Sängvätningsbehandlingen tog bara två veckor. Jag tycker verkligen det visar att betingning fungerar – att det går att lära hjärnan att vakna innan det är för sent.

För säkerhets skull använde de sängvätningslarmet i ytterligare en månad. Men det förblev tyst i huset. Han var torr nu. För gott.

 

3 tips från Carin

  1. Skuldbelägg inte barnet
  2. Behandla med sängvätningslarm
  3. Belöning/uppmuntran till barnet i samband med larmbehandlingen

Behandling med enureslarm

Ordet enuresis (latin) betyder sängvätning, därför kallas sängvätarlarm också för enureslarm. I dagligt tal används ofta benämningen sängvätningslarm.

Sängvätningslarm är en vanlig och okontroversiell metod för behandling av sängvätning och består av en larmdel och en fuktkänslig sensordel. Larmet utlöses när de första urindropparna når sensorn, som direkt skickar en signal till larmdelen, och lär barnet att så småningom vakna innan det blir vått i sängen. Metoden har sin utgångspunkt i klassisk betingning, vilket innebär att barnet genom association lär sig att förknippa larmljudet med ett toalettbesök. Det är viktigt att en vuxen förälder eller anhörig finns tillgänglig i början av behandlingen och ser till att barnet vaknar och går på toaletten när sängvätarlarmet går igång. En del barn sover väldigt tungt och vaknar därför inte själva av larmsignalen i början av behandlingen. Efter lyckad behandling har betingningen lett till att barnet vaknar barnet av sig självt och går på toaletten innan enureslarmet aktiveras. Oftast sker en successiv minskning av kiss i sängen, innan barnet blir helt torrt. Den successivt minskade mängden kiss ska gärna loggas i ett veckodiagram för att följa barnets framsteg under behandlingen. Inledningsvis kan barnet behöva föräldrarnas hjälp att vakna. Behandlingen, som inte har några biverkningar, har goda utsikter att lyckas, men kan samtidigt kräva en del arbete av familjen. Vid eventuellt återfall, vilket inte är helt ovanligt, påbörjas en ny behandling. Varje barn är unikt och vilken behandlingsmetod som passar just ditt barn avgörs bäst i samråd med din läkare, uroterapeut eller enuressjuksköterska.